Nu har jag haft bloggen i ett år! 

Det känns både konstigt, kul och lite overkligt. Samtidigt som det också känns helt självklart. Jag har upptäckt hur kul jag tycker att det är att skriva, jag får välja och bestämma helt själv vad jag vill skriva om.

I ens vanliga liv är det ju inte så vanligt, på jobbet är det rapporter etc. som ska fram, med bestämda ämnen, innehåll och deadlines.                                 

Bloggskrivande

Jag visste ju inte ens om jag skulle orka eller vilja hålla på och skriva blogg när jag började. Men nu fortsätter jag. Jag har ämnen och inlägg planerade fram till nästa sommar, minst.

Och publicera två gånger i månaden känns ok, bloggen ska inte bli någon press och kännas jobbig utan bara vara för att jag tycker det är roligt.

För ett år sen hade jag inte ens en hemsida, en domän eller design. Så jag har ju lärt mig en hel del senaste året om ett nytt område, som då var ett svart hål. Det är det fortfarande till stor del, men jag lyckas ju både publicera och få upp bilder, och designat hemsidan så det är jag faktiskt jättenöjd med. Stora saker då, nu något som jag inte ens tänker på längre.

Det är viktigt att påminna sig om hur mycket som händer på ett år; livet går framåt, vi lär oss,utvecklas och växer med uppgiften. Vänta inte tills allt är perfekt, starta nu och lär dig på vägen, istället för att aldrig komma till skott.

Inlägg

Sen är det ju så att livet kommer emellan ibland har jag märkt, vissa månader har det helt enkelt varit för mycket annat, då har det inte blivit något inlägg alls publicerat och medan andra månader har jag fått till tre inlägg. Men jag tänker att ju mer van jag blir och kan planera så kommer det att lösa sig också.

Det är fortfarande bara mannen som känner till att jag skriver, det kändes dumt att berätta för någon fler om jag sen kom på att jag inte tänkte fortsätta att skriva.

Nu är det väl frågan om jag ska berätta för barnen. Jag får se. Det är ingen brådska heller.

Mitt år

I år, 2019, är året jag har valt att inte ha några krav på mig själv utifrån, jag ska inte vara engagerad i någon förening, verksamhet etc. utan istället få koncentrera mig på vad jag vill göra och vad jag tycker är kul.

Bloggskrivandet har också fått mig att reflektera mer, både över mig själv, mina vanor, hur jag reagera på olika saker, vad jag tycker är viktigt, vad och vilka jag vill lägga min tid på.

Att skriva gör också att jag tar tid för mig, lämnar fixet hemma för en stund. Tar mig en halvtimme, eller timme här och där. Annars är det lätt hänt att jag bara fixar och donar, planerar och gör saker utan att pausa.

Nu tar jag mig tillfälle att stanna upp i vardagen. Även om tiden går fort, så susar den inte bara förbi utan att jag vet var den tagit vägen.

Jag känner att jag kör mitt eget race, och jämför mig inte med andra bloggare, eller för den delen söker att bloggen ska uppmärksammas heller. Det steget är jag inte riktigt redo för än, och det vet jag inte när jag blir. Just nu är det inte någon stor grej för mig.

Jag skriver längre och färre inlägg, det passar helt enkelt mig. Jag vill kunna läsa, fundera, skriva om och slipa på vad jag skrivit innan jag lägger upp något. Och det är ju helt upp till mig att avgöra och bestämma.

Privatekonomi

Jag läser flera olika ekonomibloggar, både om att bli ekonomiskt oberoende, och om pension och lyssnar på flera poddar för att lära mig mer. Jag känner mig säkrare i min investeringsstrategi, och sitter still i båten när det svajar på börsen.  Även när jag sett mina pensionspengar går ner 100 000 kr på två dagar…             

Johanna Kull på Avanza skrev en bra blogg om det, dagen efter Brexit omröstningen gick svenska börsen ner 7,8% på en dag. Vem minns det nu?

Eftersom jag har gjort mina val, har månadsöverföringar och köper indexfonder och aktier i både upp och nedgång, så märker jag också att jag inte lägger lika mycket tid som för 1-2 år sen på att bevaka, byta och prova mig fram. Och det känns jättebra. Nu får pengarna växa i lugn och ro och tillsammans göra mer pengar helt enkelt.                      

Nedräkning

Nya regler, och skattesatser för pensionärer känner jag att jag inte behöver sätta mig in i än, framför allt med tanke på att det kommer att ändras massor med gånger fram tills dessa att jag tänker gå i pension. Och definitivt till dess att jag kommer att börja plocka ut min allmänna pension och även mina tjänstepensioner.                       

Något annat jag har insett är att det pratas väldigt lite privatekonomi bland dem jag känner. Att spara och fundera över framtiden är inte någon stor grej. Lite förvånande att ingen tagit upp om att gå tidigare i pension än, nu när flertalet har börjat fylla 50 år.                       

Får se om det blir mer aktuellt om något år. Jag är yngst i gänget, så det känns är lite provocerande om jag börjar prata först om det..vi får se om något år när jag också fyllt 50 år.

Och vem vet, jag kanske känner att det är så himla kul att jobba att jag fortsätter, att jag vill vara med och bygga bolaget och inte vill kliva av än. Den möjligheten finns ju också.

Det är ju en stor del av poängen, jag kommer att ha möjligheten att gå i pension om jag vill – för att jag har planerat i förväg och sett till att ha medlen för ändamålet. Det känns ju 100 gånger bättre än att tycka att allt är pest när jag är 57 år och inte kunna gå i pension då. Den sitsen vill jag inte vara i. Eller ännu värre, att jag blir sjuk och inte kan göra allt jag hoppas på.

Jag kanske bara vill gå ner i tid och jobba 3-4 dagar i veckan i några år till. Vem vet? Och det gör det ju extra roligt och spännande med framtiden.

Våga drömma, sen får vi se var vi hamnar. Mannen kanske tar ett utlandsuppdrag, då kan jag hänga med. Eller så kan jag vara tjänstledig i 2-3 månader och fräscha upp franskan i Provence en höst och komma hem lagom till jul. Det är verkligen bara fantasin som sätter gränser just nu.             

Allt är möjligt med en bra bas och grund att stå på och genom att planera i tid, inse vad som är viktigt i livet. Småköp, krimkrans och jag ska unna mig, är det inte.

Nu känner jag att jag står stadigt, i kropp och själ och ser med tillförsikt framåt!                                                                                                     

Om ett år utvärderar jag bloggskrivandet igen och ser efter då var jag står.