Hur kommer det sig att Romarriket nämns och refereras till så ofta närapå 2000 år efter att det försvann? Och hur mycket av Romarriket har vi egentligen kvar i vårt samhälle idag?

Det är frågor som dykt upp efter att ha observerat att det i media löpande rapporteras om nya upptäcker som görs från romarriket och hur ofta det refereras till. Kanske lite oftare nu efter trenden hösten 2023:

Hur ofta tänker vi egentligen på romarriket?

Det visar sig oftare än vi kunde ana, hösten 2023 startade den svenska influencern Saskia Cort, en trend på sociala medier där kvinnor frågade män hur ofta de tänkte på romarriket och svaren var ofta ”flera gånger i veckan”.

En förklaring kan vara att det i vår vardag finns så många spår och kvarlever som vi förmodligen inte ens reflekterar över är ett arv från romartiden.

Uttryck och ordspråk

Vi använder uttryck och ordspråk i vardagssammanhang från romartiden:

• Alla vägar bär till Rom
• Rom byggdes inte på en dag
• Jag kom, jag såg, jag segrade
• Tärningen är kastad
• Bröd och skådespel (Panem et circensis)
• Fånga dagen (Carpe diem)

Latin

Inte ens latin är idag är ett dött språk, trots att det inte talas av något land längre, och ingen har latin som modersmål. Många ord i vårt vardagliga språk kommer från latinet utan att vi ens är medvetna om det som exempelvis centrum, video, datum, album.

Latinet var det dominerande skrift- och talspråk i Europa inklusive Sverige under hela medeltiden och in på 1700-talet. Carl von Linné (1707–1778) använde latin i sina vetenskapliga arbeten och för att brevväxlade med kolleger runtom i Europa. Många fackspråk bygger fortfarande på latinet för namn och uttryck inom medicin, biologin och tekniken.

Alla som har pluggat något av de romanska språken som franska, spanska och italienska har också kommit i kontakt med latinet genom att dessa språk har utvecklats från/ur latinet. I dag går det att läsa latin på Stockholm, Göteborgs och Lunds universitet bland annat, och på Duolingo förstås. Jag är lite lockad av att börja.

Romerska siffror

Vi skriver fortfarande med romerska siffror ibland, som exempelvis kungatitlar- Gustav III och även årtal: MMXXIV = 2024

Kalender

Våra månader har namn från romartiden och vi håller fast vi dem 2000 år senare. Romarnas kalender hade från början bara 10 månader. Året började med mars och slutade med december (deci = 10). Problemet med detta var att årstiderna inte inföll samma månader varje år. Därför övergick man till att ha 12 månader på året genom att lägga till januari och februari.

• januari fick namn efter guden Janos
• februari fick sitt namn av det latinska ordet ”februare” som betyder ”rena”. Inför det romerska nyåret i mars, skulle man rena sig och få förlåtelse.                   
• mars är namnet på krigsguden
• juni kommer från den romerska gudinnan Juno
• juli fick namn (till slut) efter Julius Caesar som var född i juli
• augusti har fått namn efter den förste romerske kejsaren Augustus

Uppfinningar

Betong

Romarna var skickliga ingenjörer och många av deras byggnadsverk står kvar idag runt om i Europa som:

• Colosseum och andra arenor             
• Akvedukter som Pont du Nord
• Tempel som Pantheon i Rom

Men hur är det möjligt att dessa kan stå kvar efter 2000 år?
En förklaring är att monumenten är byggda av en speciell betong som uppfanns och utvecklades av romarna- de blandade i vulkanaska.

Jag hittade en hel del intressanta sidor när jag läste på om betong, och nedan förklaringen tyckte jag var bra:

Romersk betong är en blandning av vulkanisk aska och bränd kalk. Vulkanaskan i fråga är känd som puzzolana, som innehåller kiseldioxid i reaktiv form, och det är detta som är anledningen till att romersk betong är så hållbar.               
När puzzolan kommer i kontakt med vatten sker en kemisk reaktion som resulterar i bildning av cementföreningar. Eftersom romersk cement gjordes genom att binda ihop större stenbitar, skulle det finnas luckor i cementen – dessa luckor skulle sedan fyllas med dessa cementeringsföreningar när den kemiska reaktionen ägde rum, vilket gjorde att cementen blev starkare och mer strukturellt sund. Det är detta som gör att romersk betong har så lång livslängd och därför användes den särskilt för att bygga konstruktioner ute till havs (dvs. broar och havsväggar), eftersom ju mer kontakt den har med vatten övertid, desto starkare blir den, medan det är tvärtom, är sant för modern betong, som kommer att eroderas med tiden vid långvarig exponering för havsvatten.

Efter att det romerska riket föll 476 e.Kr. gick även mycket kunskap förlorad, bland annat tekniken för att tillverka puzzolancement. Först 1414 upptäcktes manuskript som beskrev tekniken och då återuppväcktes intresset för att bygga med betong igen.

SVT hade i juni 2024 ett reportage om romarnas sätt att tillverka betong.

Det svenska företaget Heidelberg Materials har under våren 2024 importerat vulkanaska från Island till Sverige för att blanda ner i sin cement och därigenom gör den mer miljövänlig. Vulkanaskan finns redan och det behövs därmed ingen kostsam tillverkningsprocess som i normala fall när kalksten ska brännas till att bli en av ingredienserna i cement. Enligt företagets utvecklingschef Stefan Sandelin väntas cementen gjort på vulkanaska lanseras i slutet av 2024:

Vi har fått jättebra resultat och är väldigt positiva till det här. Jag tror att många är intresserade i och med att efterfrågan på miljövänliga alternativ blivit så mycket större.

Vinkunskap

När romarna erövrade nya territorier tog de med sig sina seder och vanor till nya ställen och introducerade dem där, bland annat konsten i hur man odlar vin till norra Europa. Romarna hade i sin tur lärt sig av grekerna som utvecklade vinodling och tillverkning under sin storhetstid.

Välkända distrikt idag, som Bordeaux, Rhône i Frankrike, Rhen-och Modeldagel i Tyskland planterades från början av romarna. Källa: Systembolaget

Hur smakade vinet som tillverkades under romartiden?
Det är en fråga som otroligt nog kan få ett svar, SVT publicerade i juni 2024 nyheten om att:

Det var vid en husrenovering i södra Spanien som den spektakulära upptäckten gjordes. I en romersk begravningsurna hittade man det omkring 2 000 år gammal vinet – som nu tros vara det äldsta som någonsin hittats i flytande form. Det tog fem år att analysera vätskan som hittades och till slut stod det klart att det var vin.

När vi jämförde det såg vi att dess polyfenoler även fanns i viner från Montilla, Jerez och Sanlucar, vilket ledde till att vi var hundra procent säkra på att denna rödaktiga vätska verkligen var vin, säger Jose Rafael Ruiz Arrebola, professor vid universitetet i Cordoba.

Nu ska det gamla vinet jämföras med moderna lokala viner för att se vilken sort det liknar mest.

Utveckling och spridning av vinodling är ytterligare en sak vi har att tacka romarna för.

Vattentillgång

Ett så stort och mäktigt rike som Rom kunde inte växa och finnas under flera århundraden utan ett stort mått av organisation. Vad krävs för att en stad ska kunna utvecklas och vara välmående? Tillgång på vatten är avgörande.

I södra Frankrike, utanför Nîmes, byggdes en 5 mil lång akvedukt för att förse staden med vatten. Den kändast delen är Pont du Gard. Bron byggdes för att lösa problemet med att akvedukten behövde korsa floden Gardons dalgång, och är 3 våningar. På den översta flöt vattnet, och den nedersta delen användes som väg. Tack vare tillgången på vatten kunde staden som då hette Nemausus växa snabbt, och den hade både badhus, och ett eget Colosseum. Vi har besökt både Pont du Gard och arenan, imponerade byggnadsverk!

Inte heller kan betydelsen av vatten i en storstad som Rom underskattas. Vattentillförsel var en väsentlig del i att Rom kunde växa till att ha 1 miljon invånare när stan var som störst.

Romarna utvecklade akvedukter som ledde in vattnet i staden och försåg därigenom hus och bad med rinnande vatten. Vattenflödet kunde inte stängas av, utan det rann ständigt till nytt friskt vatten, de rikaste invånarna kunde på så sätt ha rinnande vatten in i sina hus och ha egna badrum. Det ständiga flödet höll också gatorna hyfsat rena vilket bidrog till att minska risken för att sjukdomar spreds. För de flesta invånare som inte hade rinnande vatten i sina hus, fanns många offentliga springbrunnar där stadens invånare kunde hämta vatten.

Vad som fascinerar mig är att det skedde på en sån enorm skala. För att hålla Roms akvedukterna igång fanns en egen myndighet som ansvarade för skötseln. Idag kan vi vara tacksamma för det stora skriftliga material som finns kvar från romartiden; det gör att det till och med finns källor på vem som ansvarade för skötseln av Roms vattenledningar i slutet av första århundradet e. Kr:

Sextus Julius Frontinus, chefade över ingenjörer, skrivare och även över 700 arbetare; murare, rörmokare och renhållningsarbetare. Det var ett stort antal ledningar, fontäner, badhus som skulle fungera och repareras på daglig basis.

Romarriket fortsätter att fascinera oss och det med rätta tycker jag. Mycket i vår vardag har kopplingar tillbaka till romarriket, och vi har en hel del att tacka romarna för, därför instämmer jag i vad Stockholms Länsmuseum skrev på sin hemsida förra hösten:

Så visst finns det anledning att tänka på romarriket. Åtminstone rätt ofta.