Jag har ett behov av att känna att jag har uträttat något varje dag, och kunna checka av att jag har sett till att varje dag räknas.

Det kan vara att jobba, träna, göra veckomeny och inköpslista, planera, skriva, promenera, läsa, umgås eller städa men inte bara låta en dag gå utan att ha gjort något vettigt. Med andra ord inte bara ligga i soffan och slötitta på något. Då kryper det i kroppen.

Jag kommer på mig själv att jag blir på sämre humör om jag inte gjort/uträttat något, det är nog egentligen instängd energi som gör sig påmind. 

Jobbstress

Det är samma sak på jobbet, jag vill känna att jag har jobbat undan och att jag ligger före i planeringen, och att jag levererar. Om jag tycker att jag har segat, då checkar jag av mig själv- för att se att jag har gjort tillräckligt för att slippa ha dåligt samvete.

Det är ingen som klagar, utan det är helt självpåkommet. Jag vet att det är flera av mina tjejkompisar som känner på samma sätt. Vad beror det på? Är det den inre driftigheten som gör sig påmind, eller det lutherska om att inte lata sig? Eller är det mer tjejer som känner så? Att vi hela tiden måste jobba lite hårdare?

Det är stor skillnad idag mot hur det var tidigare, när tiden aldrig räckte till, på mitt förra jobb. Den stressen som är skadlig har jag inte längre i mitt liv och det är otroligt skönt! Att leva utan stress är inte heller bra, även där ska det vara lagom..

Hemma jobb

Vissa dagar hemma kan jag komma på mig själv med att plötsligt känna mig stressad över att jag inte har utnyttjat tiden på bästa sätt. Samtidigt får jag intala mig själv att alla veckor går det inte att känna sig jättenöjd över träningen, att jag har lyssnat på bra poddar och lärt mig nya saker, fixat i budgeten och räknat på sparande, och hunnit skriva blogg. Ibland kommer livet emellan och det är också ok.

Bara det inte blir för ofta och det alltid går att komma på ursäkter för sig själv. Och framför allt att jag inte bara slöat bort tiden med scrolla på FB.

Små steg framåt

Jag tror helt enkelt att min ambition går att knyta an till det som Jan Bolmesson sa i ekonomisk prepping avsnittet:
” Poängen är nämligen att många små otillräckliga steg blir i längden väldigt tillräckliga”

Jag vill helt enkelt känna att jag kommer framåt.
Mitt mål är ju ett livslångt lärande, strävan efter att bli bättre och lära mig mer om massor med olika saker, gör ju att livet alltid kommer att vara fullt av utmaningar och spännande uppgifter att ta sig an.

Små steg tagna under lång tid, att ha uthålligheten att fortsätta över tid blir till slut en större utveckling.

Bloggen är ett exempel. Nu har jag hållit på i över ett år och skrivit inlägg varje månad. Då var det en jättestor sak att starta, nu är det en vana och något som är en naturlig del av mitt liv. Jag vill skriva och gör därför också plats för det i mitt liv. Egentligen betyder det ju att jag väljer bort annat.

Samma med att jag nu tagit upp franskan, och övar varje dag, allt mellan 5 min till 35 min/dag. Det är 30 år sen jag senast pluggade franska och nu gör jag det ju bara för att jag tycker att det är kul. I snart 50 dagar i rad har jag övat franskan och jag märker redan resultat. Då blir jag ju peppad att fortsätta. Och för att låna ett citat från Duolingo appen:

”15 min om dagen kan lära dig ett nytt språk. Vad kan 15 min på sociala medier göra?”

Värt att tänka på när man fastnat i helt onödigt scrollande på såväl FB som Omni.

Att hålla sig uppdaterad om politik genom att läsa på olika tidningar, såväl svenska, som The Guardian, Politico, The Atlantic, lyssna på poddar och diskutera med barnen som också är intresserade, är ett annat sätt. Det är kul varje dag. Nu har dottern också börjat lyssna på ”Det politiska spelet”, och är med i diskussionerna.

Vi lever ju en minst sagt händelserik tid, med Brexit, kommande presidentval i USA 2020, inrikespolitiken i Sverige med januariöverenskommelsen, EU, klimatdemonstrationer etc.

Jag vill kunna se tillbaka och känna att jag inte står kvar på samma plats som för ett år sen, att jag hela tiden utvecklas, och jobbar med mig själv.

Lyssna på kroppen

Nu lär jag mig att alltmer lyssna på kroppen, och det gör jag på ett helt annat sätt än tidigare. Då körde jag på, oavsett. Det kanske är åldern som bidrar till visdom, eller att jag helt enkelt lärt mig att vara snällare mot mig själv.

En ny vana som jag har började med i somras är ju att meditera 10 min varje dag i samband med min morgonträning måndag-fredag.  Det handlar ju mycket om att lära sig lyssna inåt, förstå sig själv och därigenom andra.

Det är som James Clear säger, som skrivit Atomic Habit, för att få till en ny vana är det bra att sammanlänka den med en redan existerade vana, precis som jag gjorde med morgonträningen. Då löper det på av bara farten.

What you repeatedly do (i.e. what you spend time thinking about and doing each day) ultimately forms the person you are, the things you believe, and the personality that you portray

James Clear

Valfrihet

Vissa dagar när hösten känns extra grå, det är kallt och jag fryser oavsett antal tjocktröjor och jag inte vill något annat än att bara sitta med en kopp te och en filt i soffan, då gör jag bara det. Fast jag vet att jag skulle kunna fixa massor med saker. Men det är ok i alla fall.

En sak som jag kan fundera på är att om 10 år, när planen är att jag har slutat jobba 9-5, så är det ju faktiskt helt möjligt att uppleva hösten någon annanstans. Vara borta i oktober och november och komma hem i början på december.  

Det är en tanke som just nu känns ganska lockade. Och det bästa med den drömmen är ju att den är helt möjlig.

För det är ju det en ekonomisk frihet ger – valmöjligheter. Det kan inte nog poängteras. Jag vill inte leva ett liv i lyx, utan istället ge mig själv valmöjligheter att göra det jag har lust och känner för.

Sysslolös

Att jag skulle bli sysslolös känns så främmande. Därför känner jag inte heller att jag har tråkigt, som jag hörde en bekant säga för ett tag sen, jag har alltid saker på gång, projekt jag vill genomföra, umgås med familjen, diskutera, spela spel, fixa, det finns ju hur mycket som helst helt enkelt att hitta på eller göra. Snarare är mitt problem att inte vara i farten hela tiden och köra slut på sig själv.

Om jag ska tänka större på nästa del i mitt liv efter att jag har slutat jobba, så är det ju inte så att det är brist på saker som behöver fixas i världen heller, och där jag då kan dra mitt strå till stacken. Klimatet är ju en sån uppgift. Jag vill att mina barnbarn ska ha en planet att leva på också. Det behöver inte vara svårare än så egentligen. 

Livsenergi

Mycket hänger ihop med livsenergi som jag som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Jag vill inte nå mitt mål och gå i pension om 10 år för att kunna ligga på soffan, det är en helt främmande tanke för mig. Jag får livsenergi av att hitta på saker, förbättra idéer, ha olika projekt, organisera och göra saker. 

Så att mitt liv skulle bli tråkigt är inget som jag oroar mig för, varken nu eller senare.