Äntligen gjorde jag det!

Jag har funderat på att åka på en tyst retreat i flera år och i september 2026, tog jag 2 nätter på ett hotell i vår egen stad. Det var inte avståndet som var det viktiga utan att byta miljö. Att inte vara hemma och kunna gå runt och fixa. Jag ville ha en dedikerad miljö där jag kunde sitta och jobba, och tänka på livets svåra frågor.

Min vistelse resulterade in en checklista för anhöriga, vad de måste ta tag i efter ett dödsfall. Det blev mitt förra inlägg, här.

Nya tag

När Corona slog till våren 2020 var jag väldigt aktiv med att sammanställa försäkringar, abonnemang, telefonlistor med mera, men sen dess har jag inte uppdaterat mina olika dokument som jag tog fram och skapade då. Helgen fick bli  en omstart. Det ska inte behöva hända något dramatiskt som Corona, eller ett dödsfall för att jag ska ha alla papper i ordning. I stället är det är ett fortlöpande arbete och framåt hoppas jag att jag varje år på kommande tysta retreat avsätter några timmar och uppdaterar föregående års dokument. Då blir det inte så betungande och det är alltid aktuella dokument. Sen fyller jag på i min designerade pärm så att det ska vara lätt att få en överblick för barnen när det väl är dags. Om jag blir ju dement som mamma så ska det i alla fall fram till dess finnas aktuell information tillgänglig.

Efter gårdagens (10 oktober, 2026) chockartade besked att Jan Bolmeson på Rika Tillsammans hastigt har gått bort, bara 45 år gammal, känns det extra viktigt att se till att ha alla papper i ordning.

Förbereda sitt eftermäle

Vissa uppfattar det säker som makabert att tänka på sin egen död, som jag ju faktiskt gjorde men jag ser det inte så utan mer något som vi alla kommer att ställas inför någon gång i livet. Inte vårt eget dödsfall, då är vi ju inte medvetna om det som behöver ske efteråt, men att ta hand om en nära anhörigs dödsfall och gå igenom de olika stegen, ta hand om ett hushåll, reda upp det ekonomiska och ha kontakt med myndigheter.

Jag har hittills varit förskonad från detta rent praktiskt, och det är väl därför jag känner att jag vill vara förbered den dagen det är dags. Maken däremot har fått ta hand om flera dödsbon i sin familj, sin fasters och 2 av sina äldre syskon. Eftersom jag har sett processen på nära håll, där inget fanns förberett alls utan allt överläts till de anhöriga, så vet jag att jag inte vill att våra barn ska gå igenom samma sak. Har jag möjligheten att ha sammanställt mina papper, ha ordning och reda på våra saker, rensat ut och ha döstädat så vill jag det. Jag tror att mannens slit som varit mer än vanligt stökigt och långdraget, helt klart har påverkat mig i den här frågan. Ett ljusare minne än så vill jag ge till mina barn och anhöriga som sista sak.

Det var en hel del jobb med att läsa igenom och hitta informationen från olika myndigheter och sen sammanställa till aktionlistan.

Tankar kring min begravning

Under helgen skrev jag också ner:

• mina tankar kring min begravning
• funderade på vilken musik jag vill ska spelas
• att jag vill att dikten som mannen skrivit och som lästes i kyrkan på vårt bröllop, ska stå med i dödsannonsen och även läsas på begravningen

Mitt liv

Jag vill och hoppas på att det är årtionden innan det är dags för min egen begravning, men jag är samtidigt redan nu så tacksam för det liv jag hittills har fått. Så, skulle jag dö imorgon skulle jag vara nöjd med mitt liv.

För livet har blivit så enormt mycket bättre än jag någonsin kunnat drömma om, hur det har utvecklats, att jag fått uppleva så mycket lycka, att jag och maken träffades redan när jag var 20 år- en evighet sen, men vi håller fortfarande ihop och har roligt tillsammans. Kan man skratta tillsammans en grå tisdagsmorgon i november när klockan är 05:20, då är det äkta kärlek är jag övertygad om. Det är mannen jag vill resa och upptäcka nya platser tillsammans med, bli gammal med och gå genom resten av livet med.

Våra barn är också helt fantastiska, att de har utvecklats till de fina, underbara personer som de är. Att jag har fått se dem växa upp, följa de genom livet, börja på universitetet, flytta hemifrån, skaffa jobb är jag så glad för. Jag älskar att umgås och resa med barnen, och är så tacksam över att de tycker att det är kul att hänga med oss också. Så, oavsett hur det blir framåt är jag så nöjd och tacksam och glad över livet som jag fått. Det vill jag ska firas på min begravning; mitt fantastiska liv, mer än att sörja.

Let us endouver so to live
That when we die
Even the undertaker will be sorry

Mark Twain

För att mina barn och anhöriga ska känna likadant så tror jag att det gäller att inte lämna efter sig oreda och kaos i sina papper. Jag vill göra det jag kan för att hjälpa till.

Testamente

Som ett led i det har jag också gått igenom och uppdaterat vårt testamente. Det ska jag gå igenom med maken, och sen kontakta Lexly som hjälpt oss sedan tidigare med vårt testamente. Vi har redan betalat för att de har bevakning på att när vi avlider så kommer testamentet skickas ut till våra anhöriga den dagen det är dags.

Jag har också insett att jag vill sätta Lexly som testamenteexekutor för att underlätta all hantering när det är dags, och att barnen får hjälp med att upprätta bouppteckning, och allt det legala, att papperna kommer in i tid till Skatteverket.

Pension

Under retreaten uppdaterade jag också min pensionsplan, det ser fortsatt bra ut och min nedräkning pågår. Jag ser min premiepension växa, och den utgör redan mer än 50% av den totala allmänna pensionen. Trots att det som avsätts bara är 2,5% jämfört med 16% till inkomstpensionen. Det gör ju också att jag tar mer risk med premiepensionen och placerar den i aktiefonder som växer på bra. Huvuddelen har jag dock i AP 7 Såfan som är ett utmärkt val. I år har den gått upp med 26% hittills, svårslaget och betydligt mer än index.

Hotellet

I hotellpriset ingick fika och middag varje dag. Skönt, för då slapp jag gå ut och äta middag själv, och jag kunde välja när jag kom, och ta av den uppdukade buffen. Maten var helt ok, och precis vad som passade för tillfället. Hotellet var ganska fullt, och det var många i matsalen som också åt middag samtidigt. Eftersom man tog mat själv var det en avslappnad atmosfär och det var skönt. Och det var en hel del ensamätare.

Tyst retreat

Ett annat mål med min retreat var ju att vara tyst, jag sa ju hej och god morgon förstås, men jag pratade inte med någon under dessa två dagar och det var verkligen inget problem. Jag hade fullt upp med mina egna tankar och saknade inte att diskutera med någon. Det som kändes lyxigt var att jag kunde sprida ut mina saker på bordet jag satt och jobbade vid i mitt hotellrum, jag kunde låta saker ta tid, koka stora mängder te i vattenkokare som fanns på rummet. Jag både hade med mig och köpte extra tepåsar, så att jag hade min egen te buffé.

Jag hade planerat mina timmar innan jag åkte, så att jag skulle hinna med allt jag hoppas att jag skulle uträtta. Det fungerade väldigt bra. Jag har ett dokument-deep work med flikar för olika ämnen. För det här tillfället var dokumentet indelat i pension, Ice- (in case of emergency), begravning, testamente, och försäkringar.

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med min tysta retreat:

Tidpunkten på året:

• att använda september som en uppstartsmånad för hösten
  helgen funkar bra, mannen är upptagen samma helg varje år redan

Val av plats:

• Hotellet jag valde var bra, skönt med middag på hotellet. Rummet var stort och bra, jag hade valt ett extra stort rum för att ha plats för min dator, alla mina bullet journals, kalendrar och böcker. Det fanns tekokare – en väldigt viktig punkt.

Tänka på till nästa år:

• Är att inte ta med så många böcker, jag var rejält optimistisk på tid och ork. Jag hade med mig 7 tunga böcker, och 7 kalendrar, dator och kläder. Det blev helt enkelt en onödigt tung resväska. Faktiskt så pass att jag tog taxi hem för jag orkade inte släpa den.

Hur jag hade trott det skulle vara:

• Jag hade föreställt mig att jag skulle ta mer promenader, men jag var nöjd med att sitta inne och jobba, så min enda promenad var en lunchpromenad på fredagen och det kändes helt ok.

Hur det blev:

I stället var jag mer nöjd med att jag kom långt och följde mitt schema för dagarna som jag hade gjort. Men det tar mentalt och psykiskt att sitta och vara så koncentrerad under många timmar, och tänka på svåra ämnen. Jag kände mig ganska tom efteråt. Då är det också bra att vara själv och att få ladda batterierna i sin egen takt.

Fortsättning framåt:

Nu arbetar jag mig sakta men säkert igenom den aktionlista jag tog fram för mig själv efter min Tysta Retreat helg. Målet är att ha klarat av alla punkter fram till jul. Det kommer jag var jättenöjd med. För det är ju halva poängen, att ta det som man kom fram till vidare, så att det inte rinner ut i sanden. Det kommer behövas några genomgångar och uppdateringar med mannen också framåt. Bara som en sådan sak som att uppdatera en telefonlista till vilka att kontakta vid ett dödsfall, inte bara myndigheter utan också jobb, kompisar, föreningar kan vara ett nog så stort jobb.

Livet fortsätter, detta storslagna äventyr vi har under vår stund på jorden.